Stort delmål avklarat, äntligen gjutning!

2010-02-09 kl 09.23

Efter många turer fram och tillbaka (bla en avbokad gjutning), var det äntligen dags.

Temperaturen gav till slut med sig lite och vi garderade oss genom att köpa den bästa (och dyraste) betongen och speciella liggunderlagsaktiga isoleringsmattor på rulle (betong-/vintertäckmatta) som ska hålla värmen tillräckligt efter gjutning.

Det kom en pumpbil med 36 m kran, den var då lång så det räckte och blev över :)

Dom började i bortre ändan av vardagsrummet.

Precis då kom "Herr-Sista-Minuten-Martin" på att vi borde dra ner lite rör för el i plattan (för en speciallösning vi har på gång i sovrummet, som jag återkommer om senare).
Dom hade ju som sagt bara precis börjat gjuta så det hann vi med ;)

Mats hjälpte oss att kapa av fjärrvärmerören i garaget. Dom hade varit i vägen väldigt länge så det var skönt att bli av med dom :)

Den bästa betong vi fick tag på var 24 grader varm, det är därför det ångar så om den. Det verkar vara ett ganska roligt jobb det där, att få klafsa runt i geggan ;)

Här slätas det ut.

Fallet till golvbrunnen i duschen fixas.

 

Efterhand la vi på lättviktspresenningar, som dom sen tog av när dom hade pumpat ut och jämnat till allt.

Precis då, när det viktiga arbetet skulle börja, hände det som absolut inte får hända; det började snöa. Det bara vräkte ner!

.

Det blev som ett evighetsgöra, där dom precis hade glättat kom det snö, sen var det bara att börja om på samma ställe igen -bara det att man inte har en evighet på sig, för betongen härdar ju ändå. 

Om det blir för mycket snö/regn på en platta innan dom fått till och täckt den så blir det för grova porer.

En riktigt, riktigt bra platta ska man kunna spegla sig i. Men vi ska inte måla några av våra golv, så vi hade inte riktigt så höga krav, men nästan ;)

Dom drog på sig konstiga "Kalle Anka-skor" och körde igång med sina helikoptrar. 

Vi åkte och köpte en varsin pizza till killarna. Sen fixade vi lite ärenden och åt lunch hos Martins föräldrar (Leif gör helt underbara köttbullar).
Jag minns att jag inte ville titta ut för mycket, ville inte se eländesvädret.

När vi kom tillbaka hade det varit uppehåll ett tag, plattorna hade härdat så pass att dom kunde ta av sig sina "Kalle-Anka-skor" och dom var så gott som klara.

Det såg riktigt fint ut!

I alla fall vad vi kunde se med våra amatörögon ;)

Vi valde en grövre yta i garaget eftersom vi ska ha klinkers där.

Sen var det bara att täcka över allt med presenningar igen och vänta några timmar tills vi kunde rulla ut betonggjutmattorna.

Då hade det börjat blåsa och snöa igen. Men det gick rätt fort att rulla ut mattorna när vi var fyra. Mats och Camilla hjälpte oss.

När det är en riktig vargavinter är det inte så lätt att gjuta utan diverse hjälpmedel. Vi var verkligen i valet och kvalet hur vi skulle göra.

På vintern är det vanligt att ha värmetält som blåses upp. Det går på diesel och drar ungefär 500 l per dygn om jag inte minns fel. Sen ska man få tag på ett också.

Det ska funka att gjuta i ner till ungefär minus 14 utan tält vad jag har förstått. Men blir det då minus 30 på natten så är det inte så roligt.

Under omständigheterna gick det riktigt bra :)

5 st betongbilar och totalt 30 m3 gick det åt, ganska precis.

Hade vi inte haft vår jättevot så hade det gått åt lite mindre, men det var bara en liten slatt kvar i den sista bilen, så det hade nog varken gjort till eller från.

Vi fick en riktigt stadig grund i alla fall och det känns riktigt bra.

Det är så skönt att ha en lyckad gjutning avklarad så det går inte att beskriva!

Det har varit en sån oro, stress och press. Det var faktiskt inte ens roligt på slutet, när det bara var kallt och snöade och allt stod stilla.

När man vet att det måste bli så bra så man slipper slipa och/eller flytspackla allt och man vet att det är jätteviktigt för att ens hem ska stå på det. Plus att jag ska ha det som visningshus i mitt arbete.

-Då vill man inte misslyckas. 

I sann Lady & Lufsen-anda gjorde vi våra handavtryck i husgrunden :)

Fas ett avklarad!

Snö snö snö...

Som vi har skottat snö den här vintern.

Först och främst har vi skottat av dom blivande grunderna ett par hundra gånger känns det som. Tur att det bara har kommit torr och lätt snö i alla fall, annars hade det varit riktigt, riktigt tungt.

Martin den lilla fuskisen, kom på att en lövblås vore ju inte så dum att använda till annat än löv. Det funkade faktiskt jättebra på snö också och gick både fortare och lättare än att skotta för hand.

-Men ändå, fusk, min bäste herre, fusk! ;)

Som det inte vore nog med det, så funkar det ju inte att ha snö runt plattorna tills den smälter bort av sig själv -även om det var en frestande tanke vissa kvällar.

Eftersom vi tänkte ha värmetält vid gjutningen så skulle det vara fritt från snö minst 2 meter runt allt tills dess. Så det var bara att börja skotta.
Vi räknade ut att vi flyttat på ungefär 150 m3 snö.

Jag vet inte vad vi skulle ha gjort utan våra underbara, snälla vänner :) Camilla och hunden Rex har hjälpt oss massa gånger och jag har tappat räkningen på hur mycket Tobbe JR har varit där och hjälpt oss.

En som inte verkar förstå att det är vinter, är vår vän och snickare Emil. Han cyklar, på fullaste allvar, i minus 28 grader och snöstorm.

All heder till den (galne?) mannen.

Golvbrunnarna -att gjuta eller att inte gjuta...

Innan själva gjutningen lär man fästa golvbrunnarna på lämpligt sätt. Man vill ju inte att dom ska ploppa upp mitt under gjutningen :p

Men det var just det där med att få svar på vad lämpligaste sättet är.
En sak har jag då lärt mig; det finns sällan ett rätt sätt...

-Det räcker med att naja fast dom, sa någon.

-Nej, ta fogskum, det funkar jättebra. sa en annan.

-Fogskum?! Nej nej, sa en tredje, det är inte alls bra, gjut fast dom. Bara ni får dom rätt, annars sitter dom ju där dom sitter sen (visst, det går att knacka loss, men det är krångligt).

 -Njaa, sa en fjärde, det är ju inte så kinkigt, man kan ju bara lägga lite singel. Då kan dom som gjuter justera medan dom håller på. Fast, det bästa är ju att gjuta fast förståss...

Det hör till saken att det var fruktansvärt kallt så det fanns en risk att det skulle vara för kallt, att det skulle frysa sönder.

Sen var det det där med att komma i rätt nivå. Där fick vi också massa olika bud på vad rätt är.

-Man kan ju bli gråhårig för mindre.

Efter mycket om och men så göt vi i alla fall!

Det gick bra, det blev lite "varmare" en dag eller två. Jag var inte där den aktuella kvällen, men dom hade visst laser till hjälp.

Alla brunnar utom en blev bra, den hamnade lite för lågt (tack och lov, så det inte var tvärt om).
Men vi hade sån tur så den blir under badkaret -där ingen ser den :)

Ljuset i mörkret.

Det var ju så mörkt!

Jag kan verkligen förstå björnar och andra djur som går i ide. Jag brukar själv hamna i en slags vinterdvala.

Missförstå mig inte nu, jag tycker om vinter, det är inte det. Det finns massa roliga saker att göra på vintern; åka skoter, snowboard, pulka, ha snöbollskrig, mysa framför brasan med en kopp varm choklad och fram på vårkanten kan man pimpla. Så egentligen tycker jag om vintern. Men, måste det vara så mörkt?!

Nog för att gatlamporna och grannhusen ger lite ljus, men vilken skillnad det blev när vi fick låna Kents ljusmast.

Den underlättade verkligen livet för oss. Allt gick mycket lättare och det kändes bättre och roligare.

Han är så snäll :)

Det närmar sig gjutning :)

När vi väl fått kantbalkarna på plats var det äntligen dags för isolering, golvvärme från LK Systems och armering :)

Men först drog vi in el och slang till fibernätet.

Det verkar som den vanligaste variant av cellplast man använder är tre lager 100 mm cellplast, typ S100, med 60 cm förskjutning på alla skarvar. Bra isoleringsvärde och bra tryckhållfasthet.

ALBA-balken är så stadig i sig att man inte behöver ha lika mycket vot som till L-element (om ens någon?). 50 cm gjorde vi här i alla fall, men det var lite överdrivet, hade nog räckt med 20-30 cm.

Martins kollega, Mats, kom och hälsade på. Det är alltid kul när det kommer förbi någon :)

Här märker vi ut innerväggarna, så golvvärmen kan läggas ut rätt.

Först provade vi med snörslå, men kritan fäste lixom inte riktigt. Istället använde vi markörfärg som vi hade över.

Jag var lite orolig att det skulle smälta cellplasten för mycket, men det var inte så farligt. Det syntes dessutom väldigt tydligt :)

Här blir vårt underbara sovrum :) 

Nog för att Martin och Tobbe är barndomsvänner, men han får faktiskt sova i gästrummet om han ska sova kvar.

Här har vi börjat lägga ut golvvärmeskenorna.

Golvvärmen är klar i halva huset :)

Det finns en del olika tjocklekar på armering, till vänster är Bygg Max vanliga, till höger har ni Kents special -tung som f*n. Vi kommer då kunna ha riktiga brakfester med hela huset fullt med folk utan problem ;)

Hett tips: Hyr denna fantastiska tidssparare, den är värd sin vikt i guld -och dessutom prisvärd.
Den najar ihop armeringen på nolltid.

Martin var överlycklig :)

Armerat och klart!

Ett annat tips är att fota mycket.

Det är så bra att kunna gå tillbaka och titta hur alla rör och slangar ligger. Det kan ju vara svårt att veta, när man står där och har fullt upp med massa annat, vad som verkligen kommer vara viktigt sen. Sånt upptäcker man oftast efteråt.

Därför brukar jag fota ungefär 10 gånger mer än vad jag tror är nödvändigt -utifall att.

Vår klippa, vän och snickare, Christer, tipsade om att rita in på en ritning hur el och sånt är draget.

Han är så klok den mannen ;)

Kantbalken

Vi har valt att ha en kantbalk som är gjord av cementbaserad, armerad lättklinker. Det låter lite krångligt kanske. Jag säger lecabalk, men den korrekta benämningen är egentligen ALBA. Svårare än så är det inte :)

Men varför har vi då valt ALBA-balk och inte L-element?

Jo, för att:

1.  Martin (som har byggt ett hus förut) tycker att vanliga L-element blåser omkring och är allmänt jäkliga.
2. Dom som skulle gjuta ville hellre ha ALBA-balk.
3. Vi hörde oss för lite och det verkade vara ett bra alternativ helt enkelt.

Vi köpte dom från NSM Grund & Entreprenad AB i Hedemora som levererade direkt till tomten. Smidigt :)



Det var skönt att ha maskinen på plats, hade blivit tungt att lyfta av dom här 6-metersbitarna för hand :p





Första kantbalken sätts på plats...


....och den sista.


Ni som inte har gjort det här förut, förstår nog inte helt vilken enorm tillfredsställelse det är, att verkligen se huset (eller grunden) ta form.

Det är så lustigt, för jag har hela tiden -även när vi stog med lera upp till knäna och var trötta, hungriga, frusna och blöta- hela den tiden, så har jag ändå kunnat se klart och tydligt framför mig hur allt kommer att bli.

-Nu återstår det bara att se om det blir så underbart som vi hoppas och tror :)

Lerhålet -och vägen upp ur det

I november 2009 började vi täcka av tomten för att kunna fylla upp, sen började jobbet.

Vår tomt sluttade väldigt mycket så vi har en hel förmögenhet ligger i marken 1486,80 TON(!) har vi fyllt upp med.


Här blir köket och tvättstugan, det syns väl tydligt det ;)

Här har vi lagt ut markduk på garageinfarten :)

Med över 2 meter upp till färdig grund, är det ett under att vi fick upp fjärrvärmerören vid rätt vägg i rätt rum. Det gav oss många sömnlösa nätter :p


En ihopfryst markduk var inte så lätt att rulla ut märkte vi, tur att vi hade vår gode vän Kent (som inte tycker om att vara med på kort) till hjälp. Han styrketränade i sin avlägsna ungdom ;)







Nejdå, jag bara skojade, vi tog hjälp av grävmaskinen.



Snälla Klasse kom och hjälpte oss att köra "paddan". Martin ramlade ner från ett släp och gjorde illa armbågen och jag är för liten(!?) för att köra den lilla sötnosen på sina nätta 700 kg.



Det kom en mycket trevlig man från avdelningen Mät & Karta på kommunen och gjorde en grovutstakning, dvs kollade så vi inte tänkte ha huset på grannens tomt ;) Vi har gjort det gula krysset, han det rosa. Det var väl inte så tokigt?





Här står Martin, hunden Selma, jag och svärmor Monica utanför vår otroligt vackra byggbod, en Adria från -75, vi funderar på att bo här i väntan på huset ;)




Här lägger vi avlopp till garaget.








Vi fick gratis massa (att ha under gräsmattan) precis när vi skulle igång -och det tackar man ju inte nej till.

Men ett tips är ändå att INTE omringa allt med 2-3 m höga vallar.
Det blir så onödigt svårt att mäta ut från tomtgränsen var hus och garage ska vara ;)

Gratis är tydligen inte alltid så gott som det kan verka...

En annan grej, som vi kom på först efteråt, är att det hade varit så mycket lättare att lägga ut och komma rätt med alla avlopp osv, EFTER att vi fyllt upp en bit (för att inte tala om hur skönt det hade varit att komma ur leran fortare).

Det hade funkat bra i just vårt fall, eftersom vi som sagt fick fylla upp så pass mycket.