Annorlunda lossning...

En grej som jag tycker är bra med Floods Trähus är att alla leveranser kommer så smidigt. 

När själva huset kom var det mest reglar, takstolar och skivor med. Isolering, fönster, dörrar, kök och diverse annat kommer med direktleverans från respektive fabrik.

Alltså slipper man ha allt till hela huset ligga och ta plats och riskera att bli förstört eller stulet.

Enda nackdelen är att lister och innertak får ligga ute om man inte har någon stans att lägga det (det var bland annat därför vi byggde garaget först). Men det är bara att täcka allt ordentligt så brukar det gå bra.

När vår isolering till väggarna kom (lösullisoleringen kommer med en annan leverans), ringde fraktbolaget dagen innan och sa att dom skulle köra ut det på tisdagen, förmodligen på förmiddagen. Chauffören skulle ringa ca en timme innan.

Vi fixade så vi skulle ha en lastmaskin på plats på förmiddagen och allt var frid och fröjd -skulle bli skönt att få isoleringen på plats :)

Sen ringer min telefon kl. 07.03 på tisdag morgon.

Jag tänkte i mitt sömndruckna sinne; vad är det för människa som ringer så här tidigt?! Sen vaknade jag till. Isoleringen!

Mycket riktigt var det chauffören som ringde och sa att han var där om några minuter, och att det inte gjorde något att vi inte hade lastmaskinen på plats än, bara vi hade någon som tog emot lite, så skulle han knuffa av lasset.

Å, vad jag önskar att vi hade varit med!

När Christer kom på plats gjorde isoleringsbuntarna volter ner från lastbilen, för att samlas i en jättehög på garageinfarten.

Pappa säger att det inte är så ovanligt att chaufförerna lossar isolering på det här viset, det beror helt på vem det är som kör.

Vi hade visst tur den här gången :)

Ventilation.

Snickarna frågade oss en dag; Hur är det med ventilationen?

Det hade vi förträngt. Är mycket att hålla reda på när man bygger hus :p

Vi hade i alla fall en ritning från NIBE att gå efter.

Emil fixar.

 

Det är en del rör som ska dras.

Vi ska ha frånluft med återvinning och frisk tilluft via freshventiler.

Skorstensförberedelser.

Vi vill ha en kamin.

Men, vi vet inte om vi ska sätta in den på en gång eller vänta. Det beror faktiskt på hur mycket budgeten skenar iväg.

Men det hindrar ju inte att vi kan vara lite förutseende.

Tips: Därför förbereder vi allt, så det bara är att såga hål i taket och ta bort lite isolering, när den vackra dagen väl kommer (jag vill verkligen ha en kamin!).

Christer mäter ut var skorstenen hamnar.

Det är väldigt nära takstolen, men det går precis.

Vi har nämligen flyttat kaminen någon dm mot hur det är på ritningarna. Därför hade vi ganska bra koll innan vi satte upp takstolarna, hade det varit för "fel" så hade vi satt just den takstolen lite annorlunda.

Ännu en fördel med lösvirke.

För att sotaren ska bli nöjd (och för att huset inte ska brinna ner) sätter vi en mineritskiva närmast skorstenen.

Det är en dyr skiva, men det är det värt.

Här sätter han första biten på plats.

Med risk för att bli tjatig: Jag vill verkligen ha en kamin!

För en som är uppvuxen på landet med massa strömavbrott, är det väldigt onaturligt att inte ha åtminstone en eldstad i huset.

Är lite av en pyroman, helst skulle jag vilja ha en i varje rum ;)

Det finns inget bättre, efter en dag ute i kylan, än att komma in och mysa framför brasan med Martin, en mjuk filt och en kopp varm choklad (som jag av någon anledning alltid bränner mig på).

Jag Vill Verkligen Ha En Kamin!!

Vindavledare & ÅB-plast.

På insidan av huset har vi börjat få dit både det ena och det andra.

Här är vindavledarna på plats.

Dom fungerar som ventilationsspalt och som vindtätning för isoleringen.

Sen var det dags för den åldersbeständiga plasten.

Det är en kombinerad luft- och ångspärr, så man ska slippa fuktproblem och onödig energiförlust, i åtminstone 50 år.

Christer, Martin & Tobbe Jr.

Dom ser rätt små ut från den här vinkeln. Kan bero på att det faktiskt är 2,50 m i takhöjd...

Nu kan det snöa bäst f*n det vill!

Så var det äntligen dags att lägga takpapp :)

Snön har hållit sig borta så taket var torrt och fint (till skillnad mot garagetaket som vi fick skrapa bort massa is från).

För att få pappen rak gjorde vi markeringar med snörslå.

För att få överlappningen åt rätt håll börjar man med nerifrån. Man häftar fast den först, sen är det en klisterkant som fäster i överlappningen. Efter det ska det på strö- och bärläkt, så hålls allt på plats :)

Man häftar fast pappen med en jätterolig grej, en slags blandning mellan hammare och häftpistol. Har ingen aning om vad den kallas, men fort går det :)

Tips: Jag sprang och langade upp papp och läkt och killarna häftade och spikade som bara den. Gick väldigt smidigt.

Ströläkten börjar komma på plats.

Först spikar man fast en läkt i varje takstol, sen lägger man en till i mitten.

Ett gäng nöjda karlar :)

Här är all ströläkt på plats.

Tips: Det blir stadigare om man får på bärläkten också (som man lägger på andra ledden), men det blir mycket jobbigare att ta bort eventuell snö. Därför valde vi, på Christers inrådan, att vänta med bärläkten.

Nu är det bara att sopa bort det som kan tänkas komma ner :)

Fullspikning :p

Man ska fullspika råsponten ordentligt så fort som möjligt, så den inte böjer sig.

Med fullspika menas helt enkelt att man ska sätta i alla spikar där dom ska vara, dvs två i varje takstol, i varje bräda.

Det blir några stycken...

Christer berättade en skräckhistoria om en som inte hade gjort det. Det gick illa.
Efter den historien var vi snabba upp och spikade ;)

Martin spikar på för fullt.

Jag fick låna Christers spikpistol :D

Behöver jag säga att det gick mycket fortare för mig? ;)

Snälla Tobbe Jr kom och hjälpte till han också :)

Jag måste tyvärr och till min stora sorg erkänna en sak: -Jag börjar bli vuxen.

Det var faktiskt lite läskigt att kliva runt där upp på taket.

När vi gjorde garaget gick det mycket bättre, fast det snöade och blev isigt. Men just för att det var sånt väder då, hade vi spikat fast reglar att stödja fötterna på. Det enda som var läskigt då var att jag hade Martins skoterstövlar i stl 43 på mig (jag har stl 37). 

Det var ju torrt och fint nu, till skillnad från när vi spikade garagetaket. Men ändå vågade jag inte lita helt på att mina skor skulle hålla mig kvar där uppe.

Jag har aldrig varit rädd på det viset förr, klättrade massor i träd och red dom största hästarna på ridskolan när jag var liten, utan att blinka.

Christer har läst i Illustrerad Vetenskap, om att man utvecklar den där risk- och konsekvensbedömningsdelen i hjärnan först vid ca 25 års ålder.

Det är därför bra rallyförare ofta är unga killar, dom har helt enkelt inte utvecklat det än.

Och det hade inte jag heller -förrän alldeles nyss.

Jag håller tummarna för att det inte bara är min fega sida som utvecklas med åldern -utan också den kloka ;)

Råspontare ;)

Då var råspontluckorna på plats på hela taket.

Dom är precis så breda (eller smala) att jag kan bära dom under armen :)

Det är väldigt smidigt att ha färdiga luckor så där, går mycket fortare än att bara ha lös råspont (eller råspontare som jag och mellansyrran kallade det när vi var små -det är väldigt bra kojmaterial förstår ni).

Ovanför vårt Santex vikparti ska vi ha ett halvmåneformat fönster.

-Det kommer bli ett väldigt ljust och trivsamt vardagsrum :)

Här sätts den sista råsponten på plats.

Nu är det bara att spika fast allt ordentligt och sen ska pappen på :)

Vi vill gärna få allt tätt innan det kommer blötsnö på...

Mer takstolar :)

Jag hade lämnat bygget vid lunch dagen innan, men kunde inte låta bli att svänga förbi på vägen hem från jobbet.

Då var råspontluckorna på plats i sovrumsdelen :)

Dagen efter det var ännu en dag med strålande sol. 

Det behöver vi efter det långa mörkret.

Bygget gick framåt som bara den.
När vi väl var på plats hade det hänt massor.

Alla takstolarna är på plats i ryggåsdelen.

Det kommer bli ett härligt vardagsrum och kök med närmare 3,5 m i takhöjd :)

Baksidan...

...och framsidan :)

Takstolarna i ryggåsdelen är självbärande.

Vi kommer alltså inte behöva ha någon balk inne som bär upp taket.

Att komma förbi och se att det har hänt massor varje gång, gör att jag nästan vill bosätta mig i husvagnen för att inte missa något ;) 

Jag har inte lagt fram den idén för Martin än, undrar om jag skulle få honom med mig...