Bekännelse ;)

Bygga hus är väl kanske vanligast att man gör, när man har varit tillsammans ett tag och kanske gift sig och skaffat barn och så...

Men jag och Martin träffades faktiskt för ganska exakt ett år sedan.

I början pratade vi om framtiden och om att eventuellt köpa en större lägenhet, eller ett hus, så småningom.
Men Martin tyckte att, hellre än att bo i ett dåligt isolerat gammalt hus med dyr uppvärmning och en planlösning som vi inte trivs med, så kunde vi väl lika gärna bygga nytt på en gång. 

Det här föreslog han när vi hade varit tillsammans i ungefär 3 månader.

Jag tänkte att han var helt galen!

Nog för att jag alltid velat bygga hus, men först tvärvägrade jag och tyckte att vi kunde väl vänta ett år i alla fall.

Efter mycket tänkande och funderande, sömnlösa nätter, en massa plus- och minuslistor och prat med släkt och vänner så tänkte jag till slut; ja, vad f*n, man lever bara en gång.

Både jag och Martin har några längre förhållanden bakom oss.
Det är väl inte så stor utmaning att hålla ihop en relation, om man bara går på restaurang och bio och gör en massa roliga, mysiga saker ihop.
Ska man lägga ner ett par tre år på ett förhållande som sen tar slut, så är vi nästan 30 båda två. Att börja leta efter sin livskamrat då känns inte så lockande för någon av oss.
Vi börjar ju bli lite till åren ;)

Så vi forcerar helt enkelt vår relation. Utsätter den för en av dom tuffaste prövningar man kan - för ett husbygge är ingen lätt sak.

Men än så länge har vi inte ångrat oss ens för en sekund :)

Det här är en jättebra start i livet. En bra investering i oss själva, på många olika plan.

Vi har lärt oss så otroligt mycket som vi aldrig skulle lärt oss annars.

Vi har lärt känna varandra, på ett helt annat sätt än vad vi skulle gjort annars.

Vi har verkligen provat våra styrkor och svagheter - och vi håller :)

Jag är så tacksam för allt det här har gett oss. Ser så mycket fram emot hur underbart vi kommer få det i vårat hem, som vi valt själva...