Vi har inte funderat så ingående på hur vi vill ha trädgården än.
Martin är uppvuxen med en sten på tomten och jag är uppvuxen med stenar både på tomten och i skogen. Dom har varit väldigt bra att leka på.
Våra trevliga grannar brevid ville egentligen ha en sten dom också och en massa andra i närheten har en sten på tomten.
Så, jag tänkte att det kanske kunde vara en bra idé, att spara stenen som Kent föreslog.
Perfekt picknickbord.
Jag tog upp saken med Martin för att höra vad han tyckte...
Då letade han rätt på den största stenen han kunde hitta och sa; den vill jag ha!
Grävmaskinen skulle flyttas nästa morgon så det var nu eller aldrig.
Stenen var så stor så den knappt fick plats i skopan.
Martin poängterade att den åtminstone är mindre än husvagnen.
Maskinen orkade precis.
Det var otäckt spännande när han körde mellan vårt hus och grannarnas garage.
Hade han tappat stenen vill jag inte tänka på vad som hade kunnat hända.
Så nu har vi en jättestor sten på vår framsida, som Martin tror blir tom annars när husvagnen försvinner.
Jag är mest rädd för att stenen ska vara för stor och att den ska vara ful.
Min reservplan är snigeldynamit. Mycket snigeldynamit.
Det är inte lika roligt som riktig dynamit, men man kan inte få allt här i världen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar